Tillbaks till "Förbannade GAIS"

Recension i Offside 6-06

Plågade supportrar gläder sin omgivning

Förbannade GAIS
Robert Lindberg och Patrik Persson
(April 78, 2006)

För en supporter till ett fotbollslag tillhör det naturen att jämföra sin klubb med motståndarna och söka förklenande karaktärsdrag hos fienderna, och motsvarande positiva särdrag inom den egna flocken. Men i grunden är de flesta klubbsupportrar mer lika än de själva önskar. Sverige är litet, supporterkulturen är ganska osjälvständig och det är få klubbars fans som utvecklat en genuint egen karaktär. I princip skulle nästan alla supportrar kunna byta halsdukar med varandra och ingen skulle märka någon skillnad.

Det finns ändå några lag där supporterskapet fått en mer unik prägel. Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap är definitivt ett, och utgivningen av Förbannade GAIS bekräftar att det inom klubben finns ett eget uttryck. Bokens två författare är Gaissupportrar, och även om de dissekerar några av de egna ledens populära myter så är de själva kulturbärare inom »gais-ismen«. För vilka andra fans skulle försöka sälja sin bok med en inledande baksidestext om att den egna klubben »är svensk fotbolls stora sorgebarn«? Undertiteln »Trettio år av underprestation – GAIS 1976-2006« skulle kunna vara skapad av hånfulla Blåvittfans, men är förmodligen ännu mera lockande för den genomsnittlige Gaissupportern.

Författarna drivs av viljan att ta reda på varför det som var en av landets ledande fotbollsklubbar blivit något som folk skämtar om, och som tre gånger sjunkit så lågt som till tredje nationella serienivån. Kronologiskt får vi följa resan och styrelsenamnen passerar i en strid ström. För hängivna gaisare som kan sammanhangen räcker återberättandet av historiken långt.

Nu är jag inte gaisare och bryr mig följaktligen inte om vem som suttit ordförande i Gais vid en viss tid. Ändå tycker jag om boken. Jag uppskattar att den är skriven av fans och för fans, men utan att de båda författarna går i den vanliga supporterfällan att med ett stort antal adjektiv försöka beskriva passionen. I stället lyser den igenom på andra sätt. Framför allt i själva uppdraget – att ta reda på vad som gått fel i den egna klubben – men också i små sidomarkeringar: »Klacken hade samlat två bussar vid Shellmacken utanför Ullevi. IFK Göteborg reste samtidigt till Norrköping för att säkra slutspelsplatsen i Allsvenskan. Änglarna fyllde en folkabuss.«

Fånig anmärkning kan tyckas, men sådana här reflektioner är livsluft för alla oss med en fotbollskärlek som är villkorad en enskild klubb snarare än sporten i stort. Och visst är det intressant att få ta del av hur Gaismisären har yttrat sig genom åren. Det som för gaisaren är smärta och tragedi kan för oss andra vara rätt underhållande. Det är svårt att undvika ett skadeglatt flin när man läser att klubbledningen 2001 ville att spelarna i A-truppen skulle sälja fyra bingolotter per man varje vecka.

MAGNUS HAGSTRÖM

"Förbannade GAIS" kostar 100 kronor, inklusive porto och moms. Vi skickar boken direkt hem till dig tillsammans med en faktura.

Fälten markerade med * är obligatoriska.